”Du tittar för mycket på tv”; så säger mina vänner ofta till mig. Jag vet inte om det är sant, egentligen, för något mått på vad ”för mycket” är har jag aldrig sett. För mig är TV mer än bara slötittande; mer än bara ett tidsfördriv. Men visst finner jag TV underhållande, och självklart har jag också tittat på ”dåliga” serier för den lätta och tanklösa underhållning de erbjuder.
Jag ser däremot TV-tittandet som ett intresse. Det kanske låter lite konstigt, men så är det faktiskt. Jag har länge skrivit recensioner på nätet av avsnitt som jag funnit speciellt intressanta, lärorika, dramatiska, ledsamma eller rent ut sagt urusla. Jag investerar tid i serier jag känner ger någonting tillbaka. Det är inte alltid det är djup själslig utveckling (det finns det med), men jag tycker det är intressant med saker som karaktärsutveckling, förmågan att berätta en historia och sättet rörlig bild kan tala till våra känslor.
Jag har följt nästan 50 (!) olika serier från början till slut (de som har tagit slut), och det är allt från ”reality” som America’s Next Top Model och The Amazing Race till högbudgeterade dramaserier som Mad Men och Dexter. Någon komplett lista tänkte jag inte presentera här, men jag tänkte komma med lite tips på serier som är höjdpunkter i min tv-serie-kalender. Jag har delat upp mina rekommendationer i några kategorier, och sparar mina tre absoluta favoriter till sist.
Underhållning utan ansträngning
För lördag- och söndagsmornar när man bara har mental energi som räcker för att ta sig från sängen till soffan (i bästa fall) och göra sig ett glas mjölkchoklad behöver man serier som inte kräver att man tänker så mycket. För det är mitt absoluta favoritprogram The Amazing Race.
 |
| Phil Keoghan, programledare |
Serien börjar strax sin 17e (!) säsong i USA, och 13 av dem har sänts i svensk TV (TV6 sänder dem allt eftersom). Jag har (självklart?) sett alla 17 säsonger och har inte tröttnat hittills. Upplägget är relativt simpelt; 11 eller 12 lag har som slutmål att ta sig runt jorden – först i mål vinner en miljon dollar. Men under vägen får de uppgifter och uppdrag de måste genomföra, och många av dem är utformade för att jämna ut tävlingen. Inget lag har någonsin varit mer än fem eller sex timmar före de andra in i mål. I varje avsnitt når de delmål där ett lag slås ut ur tävlingen.
Anledningen till att programmet tilltalar mig är dels för att varje avsnitt är spännande på ett sätt eller annat, men också för att lagen – som alltid består av två personer – alltid är ihopsatta av människor som har en intressant relation. Det kan vara far-dotter, syskon, ett par eller goda vänner, och hur de relationerna utvecklas eller faller ihop under press är alltid intressant att se. Lite vardagsvoyeurism, kan man kanske säga. Hur som helst är det tacksamt att sitta på sofflocket och hejja på när favoritlaget klättrar berg, springer upp för tusentals trappsteg eller hoppar bungyjump.
Lättsamt och roligt
Jag är egentligen ingen storkonsument av komediserier – speciellt inte amerikanska. Visst har jag tittat på Vänner som alla andra, och när jag var liten var det Fresh Prince of Bel Air som gällde, men numera tittar jag egentligen bara på sit-coms när jag snubblar på ett avsnitt på TV och inte orkar byta kanal. Några undantag finns, dock. Jag tittar gärna på Family Guy, till exempel. Även The Office, My Name Is Earl och Parks and Recreation kan slinka ner. Jag har dock brittisk humor närmast hjärtat, och vill hävda att kvaliteten på humorn är högre än det mesta av den massproducerade amerikanska motsvarigheten. Därför vill jag tipsa om tre brittiska komediserier som alla är slut, men väl värda att köpa på DVD.
 |
| Dylan Moran i Black Books |
1) Black Books. Black Books huvudrollsinnehavare råkar vara två av mina favoritkomiker (Dylan Moran och Bill Bailey - jag har sett båda live). Deras karaktärer driver en liten bokaffär i London, och handlingen är simpel men lockar till många hysteriska skratt. Redan i första avsnittet finns många odödliga scener som jag gärna citerar – men som förmodligen måste ses för att kunna uppskattas. Det finns tre säsonger av serien; totalt 18 avsnitt och finns att köpa på DVD från bland annat cdon.com. Jag matar er nu med en video från YouTube och hoppas att det smakar: Klicka här.
 |
| Karaktärerna i Spaced |
2) Spaced. De är numera kända från filmerna Shaun of the Dead och Hot Fuzz, men innan de kom ut var Simon Pegg och Nick Frost med i denna serie. Humorn här är inte lika lättillgänglig som de flesta sit-coms, men gillar man lite mer skruvad, torr och nördig humor så är Spaced helt klart ett bra val. Serien kretsar kring en kille och en tjej som låtsas vara tillsammans för att kunna hyra en lägenhet ihop. De andra som bor i huset är minst sagt intressanta karaktärer, och obekvämlighetskänslan är ibland lite väl mycket att stå ut med. Men i slutändan blir det hela ändå hur bra och roligt som helst. Serien finns tyvärr inte på DVD i Sverige, men går bra att beställa från utlandet (till exempel Amazon.co.uk).
 |
| Jeff i Coupling |
3) Coupling. Förmodligen den serie av de här tre som är mest ”mainstream” i den meningen att humorn är bitvis på en mer primitiv nivå. Sex-skämten kommer tätt på varandra, och karaktären Jeff ger många skratt med sitt obekväma och ogenerade sätt. Serien är i samma stil som Vänner en serie baserad kring en grupp vänner och deras interaktioner med varandra och sin omvärld. Alla fyra säsonger finns på DVD i Sverige.
Andra brittiska favoriter: The Office, Extras, Peep Show och That Mitchell and Webb Look.
Drama och humor
En genre av TV-serie som jag alltid har gillat är ”dramedier”; det vill säga serier som både får mig att skratta och gråta. Gärna båda två i samma avsnitt. En serie som inte sänds längre men som alltid lyckades med det trots att den gick under rubriken dramaserie är Cityakuten (E.R.). Den serien behöver dock ingen ytterligare rekommendation – få serier har sänts så mycket på svensk tv som den. Däremot vill jag passa på att tipsa om en ny serie som strax börjar sin andra säsong i USA, och som nog faller i kategorin ”guilty pleasures” (ung. favoritsynder): Glee.
 |
| Hela ensemblen i Glee |
I USA har Glee blivit något av ett fenomen. Vid första anblick ser serien ut som High School Musical, vilket jag helt förstår om det innebär att man undviker att se den här serien. Men faktum är att den här serien är välproducerad, välskriven, tänkvärd och underhållande – utan att vara High School-klyschig. Handlingen utspelar sig kring en show-kör på en amerikansk High School (!). Ensemblen består i stora delar av utbildade musikalteaterstjärnor plockade direkt från Broadway, vilket också visar sig i seriens sång- och musikinslag. De håller en oerhört hög kvalitet och har fått ett otroligt genomslag i hela världen. Kvaliteten tillsammans med ett välskrivet och ibland hjärtskärande manus gör det att jag har fallit handlöst för denna serie. Säsong ett finns att köpa på DVD i Sverige.
Brott och straff
För tio år sedan var jag 17 år och precis som alla andra tonåringar spenderade alldeles för många sena timmar framför TV:n i sängen. En serie som fångade mig då var CSI. Den elfte säsongen börjar sändas snart i USA, och svenska Kanal 5 ligger inte långt efter. Efter att jag fastnat för CSI insåg jag att jag gillade brott-och-straff-serier, och har självklart några favoriter utöver CSI här också. Jag har undvikit CSI: Miami, men tycker att CSI: New York är en värdig spin-off till originalet. Criminal Minds, Medium, The Mentalist och The Unusuals (tyvärr nedlagd efter en säsong) är andra favoriter. Jag tror att man vet om man gillar polisserier eller inte, så jag undviker att skriva om de serierna som mer eller mindre följer någon typ av standardmall. Men det finns en ny, brittisk (!) serie jag vill lyfta fram; Sherlock.
 |
| Sherlock Holmes och Doktor Watson |
Som namnet antyder handlar serien om Sherlock Holmes och Doktor Watson. Dock utspelar sig serien i nutida London och inkluderar modern teknik av både elektronisk och brottsundersöknings typ. Som engelsklärare uppskattar jag självklart att seriens avsnitt baserar sig på originalböckerna, men också att de är tillräckligt väl manipulerade för att fortfarande var intressanta. Just nu finns bara tre avsnitt, men de är 90 minuter långa var och är mycket väl värda att se. Ett ypperligt bra skådespeleri, ett manus fullt av klipsk humor och en högklassig produktion bidrar också till att serien är så bra.
Kvalitetsdrama
När drama görs bra så görs det ofta så mycket bättre än andra bra serier. Mina tre absoluta favoritserier (nästa kategori) är alla tre dramor, men det finns så många bra serier att tipsa om att jag skulle kunna skriva metervis om dem. Jag ska dock försöka begränsa mig och tipsa om ett par högkvalitativa dramaserier jag tycker är värda att se.
 |
| The Lost Room |
The Lost Room är ett Science Fiction-drama i tre spelfilmslånga avsnitt. Serien fokuserar kring ett motelrum som under mystiska omständigheter har hamnat lite utanför vår värld. Huvudrollsinnehavaren hittar nyckeln till detta rum, och inser snart att med den nyckeln kan han öppna vilka dörrar som helst i hela världen. Rummet blir en typ av teleportör. Hans dotter försvinner dock i rummet och serien spenderas åt hans jakt efter att få henne tillbaka. En härlig science fictionserie helt utan rymdmonster. Mycket bra. The Lost Room finns att köpa på DVD i Sverige (jag köpte den till min mamma i present förra året).
 |
| Snaskiga True Blood |
Mitt andra tips är en serie som redan har rätt många tittare här i Sverige, men som jag känner är värd lite extra uppmärksamhet; True Blood. Jag snubblade på serien när den gick på Canal+ här i Sverige och fastnade efter ett halvt avsnitt. Tredje säsongen avslutas den här veckan, och jag kan inte påstå att serien har blivit sämre för varje säsong. Full av snaskiga, barnförbjudna och mycket grafiska scener av både sex och våld, men utan att för den sakens skull kännas osmakligt. Istället blir resultatet effektivt. Skådespeleriet vill nog jag hävda inte är av den allra högsta klass, men på något sätt fungerar det ändå. Produktionen är högkvalitativ och manuset är ömsom roligt, ömsom något överdrivet – men alltid underhållande.
Absoluta favoriter
Ska du lyssna på några av mina tips, ska du använda dig av dessa tre. Fick jag bara se dessa tre serier och inga andra skulle jag fortfarande vara nöjd, för de är faktiskt så bra.
1) Mad Men. Denna serien toppar alla listor, alla kategorier för mig. TV-publiken och TV-kritiker i USA håller med mig (serien har vunnit ett otal antal priser, bland annat tre Emmy-statuetter i rad för bästa dramaserie), även om serien inte vunnit samma populäritet här. Serien är mitt i sin fjärde säsong i USA, och fortsätter att klättra i kvalitet. Den utspelar sig i New York på 60-talet, i Manhattans reklamvärld, och är fylld av allt bästa och värsta från den tiden. Kvinnorna är sekreterare som står ut med kommentarer om deras midjemått och sexualitet, och männen dricker whiskey till frukost och kedjeröker samtidigt som de uttrycker sina åsikter om allt från kvinnans plats och judarnas dito. Jag är medveten om att det inte låter så attraktivt, men faktum är att denna serie är bättre skriven, mer genomtänkt, mer intressant, mer dramatisk och... ja, till och med vackrare än någon annan serie jag sett. Jag skulle kunna skriva sidovis om varför jag tycker den är så bra, men jag nöjer mig med detta.
 |
| Huvudpersonen i Mad Men - Don Draper |
 |
| Vic, huvudpersonen i The Shield |
2) The Shield. Serien lades ned efter sju säsonger, och är en av de få serier jag sett som har fått ett värdigt, välplanerat slut som faktiskt inte kändes snörpligt alls. Serien är ett brottsdrama, men med lite av en annorlunda vinkling; istället för fokus på brottslingarna (även om det finns gott om dem också) så ligger fokus på en insatsstyrka som lever lite i gränslandet för vad som är lagligt. På något sätt lyckas man vara på deras sida, trots att de inte är helt ”reko”. Trovärdiga skådespelare, inklusive några imponerande gästspel (Glenn Close och Forrest Whitaker, bland annat), tillsammans med en trovärdig handling som håller i alla sju säsonger gör detta till en av mina absoluta favoriter.
Gillar man The Shield är även Sons of Anarchy, en serie om en motorcykelklubb från samma skapare, värd en titt.
 |
| Älskade seriemördare; Dexter |
3) Dexter. Denna serie är baserad på böckerna av Jeff Lindsay, även om handligen i serien inte strikt följer böckerna. Serien är – trots att man inte tror det efter att ha sett serien – mycket mindre våldsam och blodig än böckerna. Liksom The Shield är Dexter en serie där man lyckas hejja på ”fel” sida – Dexter är en seriemördare med en moralisk agenda. Han anser sig själv vara en född mördare som mår dåligt när han inte har möjlighet att ta livet av någon, men han mördar bara människor som förtjänar det. Den förtjänsten räknar han ut efter en en moralisk kod som hans pappa utvecklat åt honom. Och som sagt, man står på hans sida även efter att ha följt med honom på mängder av mord. Skådespeleriet i denna serie är oslagbart; speciellt huvudrollsinnehavaren Michael C. Hall är mycket, mycket bra. Allt detta tillsammans med ett överraskande manus som gör att man sitter på högspänning varje avsnitt gör detta till en av mina av mina absoluta favoriter.
Avslutning
Jag vet inte om du som läser detta nu sitter och tänker ”hon tittar för mycket på TV”, men gör du det så får jag kanske acceptera det. Hur som helst så hoppas jag att ett eller ett par av mina tips har väckt intresse – varför inte spendera en stund på YouTube och titta på några klipp/trailers? Vem vet, du kanske hittar en ny favoritserie du också.
